Ja, som sagt… Hare = inte bra för trädgården!
Inte nog med att herr Hare, Bamse kallad, tyckte att han skulle beskära päronträdet åt oss mitt framför näsan på oss, han hade även med sin flickvän så pappa fick rusa ut och jaga bort dem. Men de kommer nog tillbaka. Svårt att veta om det är roligt eller inte faktiskt. Nog för att det är roligt med vilda djur direkt utanför fönstret, men när de börjar äta upp saker blir det lite jobbigt.

Förutom hararna har även ekorren kommit tillbaka. Kurre har också skaffat sig tjej och nu hoppas vi få se en hel kull ekorrungar senare i vår. Det vore så gulligt!
Ekorrarna gör i alla fall ingen skada som vi märkt. Det gäller snarare att hålla ett vaket öga på den fete, gule katten så att han inte äter upp dem.

Hehe, av spåren i snön att döma runt fågelbordet så har vi rena viltmeteropolen utanför köksfönstret. Det är lite kul.
Igår såg vi dessutom sparvhöken igen. Han gjorde ett snabbt gästspel i ett äppleträd innan han flög sin väg lika fort som han kommit. Lite småläskig ser han ut alltså. Nu är det väl bara duvhök vi väntar på eftersom även duvorna har börjat besöka fågelbordet också. Det vore väldigt häftigt att se. Duvhökar se väldigt grymma ut. I dubbel bemärkelse.
Wild life indeed.

It’s no secret. I like roses.
And sure the Internet is flooded with pictures of roses, but I don’t really care.
This rose was really special. So many petals and such intense color.
I just have to share it with the world.

I did some digging and I’ve found a stack of photos I’ll upload little by little. Starting today with these old roses.
I’d forgotten I’d taken this picture so finding it again was bit of a treat to myself.

I simply love the colors of autumn. I remember now that it was very cold when I took this picture. A few days later everything was frozen, I think.

I also took some other photos on that day. One of them need to shake hands with Photoshop and some magic before it’s done so I don’t know when it’ll show up in the portfolio. Same colors though.
Aww, I like!

Plötsligt skriker mamma till att det är en hare i trädgården. Och javisst, det är inte bara en hare utan den haren, som bott på åkern utanför oss i många år nu. (Undrar just hur gammal en hare kan bli?)
I vilket fall som helst så är den här haren jättestor och fin! Med betoning på stor alltså. Den är nästan overkligt stor när man ser den på nära håll. Det är ingen liten söt kanin liksom, nej, den är bra mycket större än vår stora feta katt och ser mer ut som en hund eller liknande i storleksordning. Med ENORMA öron, som pejlar in omgivningen. Ser jättekul ut.

Den hittade fågelbordet och hjälpte sig själv till fågelfröna. I år bedriver vi alltså stödutfodring av hare. Förra året var det ekorrar. Så man kan säga att vi kommit upp oss i gnagarvärlden.
Sen får vi såklart besök av en och annan mus. I början av vintern hade även en sork hittat godsakerna, som trillar ner från fågelbordet, men efter ett tag hittade katten sorken och så var den saken all.

Det jag INTE vill titta ut och se en kväll är en älg. Det betackar jag mig. Rådjur har redan varit inne och klampat runt, men dem har vi inte lyckats ertappa. Får se om haren kommer tillbaka. Det är iofs lite kul, men inte alls bra. Rabatter och grönsaksodlingar mår nog bäst utan en glupsk hare lös innanför staketet.

Kände för att dela med mig av bilderna jag lyckades ta av den udda fågeln. Vanliga kameran tyckte det var mycket jobbigt att det inte fanns något ljus, men jag fick även använt nightshot-funktionen på vår allra första digitalkamera. Det var längesen jag använde den. Kändes kul.

När jag gick ut idag förväntade jag mig nästan att hitta snödroppar i rabatterna tills – just det, jag upptäckte att det fortfarande ligger över en halvmeter snö överallt.
Men det är verkligen ljust idag. Det känns skönt som omväxling. Till och med morgontrötta jag vaknar till mer än vanligt.

Portfolion har varit rätt övergiven länge nu. Har nog massor med vinterfoton liggande, som jag skulle kunna ladda upp. Får väl titta på det förr eller senare.
Just nu sitter jag mest och stirrar på högen med borde-göra-skolarbeten. Och det känns tungt, solsken ute eller inte.
Men nu är det väl i princip bara två veckor kvar. Det är ju inte mycket.
Som tur är. De här två kurserna står mig upp i halsen och de smakar ungefär som en sur uppstötning också.

Beslutsångest kring C-uppsatsen. Vad ska man välja, vad ska man välja. Jag har många idéer, men ingen som känns 100% ännu. Jag hoppas det kommer snart. Ska göra en lista och se vad jag har att välja på. Listor är bra. (Konstaterat många gånger i denna blogg.)

Nej, måste gräva fram lite arbetsmoral nu. Bita i det sura äpplet och allt det där… Det är som vanligt lättare sagt än gjort.

Jag är så trött på att allting handlar om snö. Själva snön är jag egentligen inte trött på, men att alla problem just nu handlar om snö börjar krypa under skinnet på mig och gnaga riktigt irriterande.
Har skottat snö och inte gjort något annat tre dagar i sträck nu. Igår var det taket som skulle befrias från 80 cm snö för säkerhets skull. Det var inte kul. I slutet hade jag ingen känsel i armarna och idag har jag fortfarande kramp i ena armen.
Ont i ryggen, ont i lederna, ont, ont ont… Och överallt jävla massa snö!

Idag måste jag försöka plugga lite. Egentligen har jag inte tid. Det finns fler tak som borde skottas, som pappa nu får ta själv. Han är ju inte mer än människa han heller så jag hoppas det inte händer en olycka.

Snödrevet på vägen är i alla fall borta. Det var väl 110-120 cm högt. De fick ta hit nån skum hybrid mellan grävskopa och snöplog för att få bort den. Intressant såg det ut.

Men aj vad jag känner mig öm överallt. Både fysiskt och mentalt. Det har varit katastrofläge sedan i fredags och jag känner att jag bara vill lägga mig ner och sova.
Har varit halvkrasslig länge nu också. Hoppas inte snöskottningen gjort det värre. Känner mig långt ifrån någon form av form. Ont i halsen förutom allt annat som gör ont. Skolan har lägsta prioritet någonsin.

Höll på att halka igår i Uddevalla. Både jag och Jenny höll på att stå på näsan i snön på samma ställe – fast vid olika tillfällen. Det var lite komiskt då, men idag har jag ont som helvete i höften, som på något sätt parerade halkningen och såg till att jag inte ramlade. Hade nästan varit bättre att bara halka rätt ner och sätta sig på rumpan. Höhö.
Så idag rör jag mig som fågelskrämman i Trollkarlen från Oz, ungefär. Stelt är det, knakar gör det, ont gör det. Mycket störande.

Vad som är mer störande är att mitt usb-minne fick med sig ett virus hem från skolans dator igår. avast! har visserligen tagit bort det, men nu vägrar minnet starta istället. Fun, fun. PowerPoint-presentationen från igår finns på det minnet. Jag vet inte riktigt vad jag gör om jag inte får det att funka. Blir väligt sur, troligen.
I bästa fall hade jag kanske vett på att lägga över filen på minidatorn innan redovisningen igår. Måste kolla. Vore skönt om den ligger där. Då kan jag bara formatera och tänka på annat.

Annars idag så snöar det. Stora fina flingor som faller sakta mot marken. Jättefint! Var länge sen det snöade så stillsamt.

Och det fanns en kopia av ppt:n på minidatorn. Puuuuh!
Men det var seriöst sista gången någonsin jag stoppar ett usb-minne i någon av skolans datorer. Så trött jag blir.

Såg Wolfman igår. Kändes helt fantastiskt att jag orkade med det också efter skoldagen och enbart drygt tre timmar sömn.
Var ingen direkt bra film dock. Tyvärr. Jag hade såna förhoppningar! Trailern såg cool ut, men den var verkligen inget att hänga i julgranen. Snygga miljöer, kostymer och coola skådisar må ha hänt, men själva varulvsspåret köpte jag inte. Så nu ser jag fram emot att se om Underworld-filmerna istället.
(Alltså, jag kan köpa Underworld-ulvarna med hull och hår, men en wolfman som ser ut som en korsning mellan en björn, en gris och en människa? No thanks.)

NOT!!!

Att upptäcka att det är stopp i avloppet klockan halv ett på natten är nästan som ett skämt.

Ett dåligt skämt.

Var en mycket konstig dag.

På den mer oseriösa sidan så tycker jag det börjar bli lite väl mycket testosteron i Melodifestivalens final. Om det ändå bara hade varit bra låtar så hade jag inte brytt mig ett skvatt om könsfördelningen, men nu rycker det lite smått irriterat i ett ögonbryn.

På den halvseriösa sidan så åkte jag skidor igår igen. Var inte alls i form mentalt, men kroppen hängde väl med. Solljus var ju trevligt att uppleva också. Det finns det inte ett spår av idag däremot.

På den seriösa sidan så hade jag en ångestattack igår. Det var inte kul.
Jag gillar annars att använda ordet “ångest” eftersom jag är ett litet Bergman-fan, men då brukar det oftast bara handla om att jag känner mig stressad och pressad och less, men riktig ångest är inget att skämta om. Ugh. Inte glad.

På den “snart bryr jag mig inte längre”-seriösa sidan försöker jag nu få till redovisningen inför imorgon. Det går inte bra, kan jag tala om. Haha, jag som är van vid att bara kunna “göra” utan större problem. Inte alls van vid den här känslan av totalstopp i kreativitet och motivation. Om det inte ens funkar att tvinga fram resultat, vad i hela friden gör man då?

Det här är en post för att leecha views, inget annat.
Ingen som inte faktiskt vill klicka och ha sig måste bry sig om den här posten. Den gör ingen större skada än att den är färgglad och lite barnslig. Move on, people.