Fy, vilka veckor det varit sista tiden! Det är bara sjukdomar och otur och elände. Om och om igen.
Allt snack om att en olycka sällan kommer ensam verkar minst sagt stämma.
Nu ska vi se vad som hänt senaste tiden…

1. Mitt nya moderkort var dött när jag fick det. Felsökning, reklammation, allmänt jobbigt… Det börjar bli som en repig skiva vid det här laget. Jag har tydligen alltid otur med datorprylar.

2. Farfar blir akut sjuk och måste opereras. 4 cm gallsten har krypit igenom väggen i gallblåsan och in i tolvfingertarmen, som bara är 2 cm. Ouch.

3. Min tre veckor gamla SSD börjar hacka och blir till slut omöjlig att starta. Installerar om och den verkar fungera igen.

4. En av mina morbröder åker akut till sjukhus för multipla hjärtinfarkter.

5. Farfar mer sjuk. Får opereras igen och de tar bort en ännu större gallsten än den förra. Alla undrar varför i helvete de inte tog bort den till att börja med.

6. Tre veckor efter ominstallation börjar SSD-fanskapet hacka igen och jag måste börja nysta i vad som är fel med den och komma dragandes tillbaka till Inet med ytterligare en icke-fungerande pryl. Har fått en ny, som jag dock inte orkat göra i ordning ännu på grund av följande:

7. Pappa fick en propp i benet, fick gå till akuten. Får nu ta mediciner och mår väl förhållandevis bra. Var gott om ångest där ett tag.

8. Simba blev akut mycket, mycket sämre av sitt hjärtfel och såg ut som om han skulle dö. Panikkontakt med veterinär för att få hjärtmedicin, som vi borde ha fått av en annan veterinär redan för två månader sedan, men hon ville inte ge det till oss.
Blev tvungna att sätta oss i i bilen och akut åka till Trollhättan för att hämta medicinen från ett apotek med djurmedicin eftersom preparatet inte skulle gå att få tag på i Uddevalla förrän tre dagar senare och det var tveksamt om katten ens skulle överleva natten.
Dagen efter märktes tydlig skillnad och Simba mår nu mycket bättre. Han ser inte längre döende ut och verkar må ganska bra. Jag är gott arg på veterinären som inte ville ge oss medicinen med en gång. Tänk om han hade fått ta den sedan två månader tillbaka, han hade kanske mått så mycket bättre idag.

9. Farfar fortfarande på sjukhus. Oklart vad som kommer att hända med honom eftersom han har ett pulsåderbråck, som måste opereras det med, men först måste han återhämta sig från gallstensoperationerna, vilket inte verkar gå bra alls.

10. Jag har haft migrän tre gånger senaste veckan och har fått ta mördarmedicinen, som gör mig så trött, så trött… Suck.

11. Fick idag veta att min uppsats inte gick till final i Jusek-tävlingen. Det känns som en bagatell i sammanhanget, men samtidigt… Det hade ju varit lite kul att i alla fall gå till final. Men samtidigt… Det är ju ingen systemvetaruppstas, kan jag tycka. Inte för fem öre. Så jag är väl inte direkt förvånad. Besviken? Lite. Tävlingsmänniska har jag alltid varit, men jag är van vid att inte vinna saker. Vare sig det gäller lotterier eller tävlingar där det är en jury inblandad. Nu behöver jag iaf inte tänka mer på det. Får försöka se något positivt i det hela.

Så var det med det…

Min C-uppsats om boktrailers kan man nu hitta här.
I uppsatsen kan man lära sig allt möjligt om boktrailers. Mer än det från början kanske var tänkt, men det blev ju bra till slut.
Tog ett tag innan jag orkade ta tag i publiceringen, men nu känns det skönt att ha det klart och färdigt. Nu får vi se om någon läser den.

Hejsan, bloggen! Long time no see. Saknat mig?
Äsch, ljug inte!

Var minst sagt länge sen jag kände för att blogga. Efter C-uppsatsen hade jag ett stort behov av att stänga av precis allting och bara sluta tänka, helt enkelt. Jag behövde tid att återhämta mig efter att ha gått in i väggen (december-mars) och sedan stångat mig igenom den (april-juni). Så här sitter jag nu.
Bulan i pannan efter den där väggen har lagt sig något, men ömmar fortfarande så jag tycker det ska bli mycket intressant att se hur studierna kommer att fungera här om några få veckor. Dock blir det bara på halvtid så jag hoppas det blir okej ändå.

Satt och spanade in min litteraturlista idag. Det blir, får se… En, två, tre… 13 böcker. Wow.
Jag håller på att arbeta fram en plan för hur jag ska slippa undan att köpa allihop (läs: biblioteket) och få dem som måste köpas så billigt som möjligt (läs: antikvariat online från US eller UK). Det är roligt. Jag gillar att jaga böcker.
Dock kan det kanske bli lite rörigt ibland med så många titlar att hålla ordning på, men det blir nog bra till slut.

Nu ska jag i alla fall återgå till min ledighet, som i mitt tycke inte kan pågå tillräckligt länge just nu. Snart händer det nog något mer här i bloggen och i portfolion också, tror jag. Jag har inte direkt bråttom, måste jag erkänna.

Oj, oj, jag hade glömt hur det var att ha kattunge. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom det nästan är 12 år sedan jag senast hade en kattunge och då var jag själv 13 år.
Men nu har jag alltså en liten busig (och sömnig) liten misse som jag tror alla inblandade parter har lyckats enas om att han ska heta Tisse.
Tisse är väldigt lik kattfarbror Tusse därför blev det ett liknande namn. Det uttrycktes tankar från två håll att den lille skulle heta Tusse II, men det tycker inte jag. Det finns bara EN Tusse.
Tisse är för övrigt “min” katt. Min första egna som jag betalat för själv.
Han sover i min säng tillsammans med Tusse och när han sen blir större så får jag väl typ emigrera för katterna tar över min säng… Även en kattunge kan bli väldigt stooor och låååång på samma märkliga sätt som stora missar kan när de sover.

Tisse är för övrigt ett bra namn för jag har för mig att det betyder “kissa” på norska och kissa var just vad Tisse gjorde i min säng igår. Det var mindre roligt. Men det var en olycka.
Har bara haft honom i två dagar lite drygt. Nu är tredje natten och det verkar som om han börjar trivas mer och mer. Han har inte ropat efter mamma en enda gång, vilket han gjorde i princip hela tiden föregående två nätter.

Själv har jag inte sovit så värst mycket sedan kattungen kom in i mitt liv. Han är nämligen uppe på nätterna och då är han busig och jätteaktiv så då får man försöka skapa ett band. Men sova… Oh, vad jag skulle vilja sova!
Hade två andra missar på besök under helgen och då blev det inte sova av heller. De var sjövilda på nätterna. Men vi fick lämna tillbaka dem för Simba var livrädd för dem och Tusse var inte heller överförtjust.
Tisse verkar dock sakta men säkert bli accepterad. Tusse låter honom sova bredvid och Simba väser bara lite hest och gör roliga ljud när han ser honom, men annars är det lugnt.
Ska bli roligt när han kan få gå ut och jaga. Favoritleksaken är en “mus” av grå kaninpäls fastbunden i ett vanligt snöre man slår in presenter med. Superkul!

Men oj, oj vad jag är TRÖTT!!! Ska försöka passa på att sova nu en stund för nu ligger missungen stilla och ser lite sömnig ut igen. God natt!

Varför ska man egentligen titta på naturprogram på TV?
Jo, för att vara förberedd på att göra detta när det krävs:

En bit utanför bild står min syster och hennes två barn och ser förskräckta ut. Mamma med kameran var inte allt för förtjust heller.
Tur att en av oss inte var lika ormrädd.

Tycker du att Twilight är en komedi? Äger du en sån här t-shirt?

Ta chansen att hänga med mig och några andra människor på 17:30-visningen av Eclipse 1 juni i Bergakungens stora sal (nr 2) i Göteborg!

Vi träffas en stund innan filmen utanför Bergakungen och vässar pålar så att vi kan försvara oss mot fangirlsen ifall de blir aggressiva. Även människor utan “Buffy staked Edward”-t-shirts är välkomna, men t-shirten är ett stort plus.

Biljetterna till Eclipse släpps IMORGON (11 juni) och de kommer att sälja slut fort så om du vill följa med får du bestämma dig snabbt och kila in på SF.se och fixa en biljett.

Ahh… Vilken konstig vecka det var förra veckan! Det är fortfarande totalt kaos i min hjärna på något sätt.
Hur jag lyckades skriva en så bra uppsats trots total motvilja och ren förtvivlan kommer att förbli en gåta för mig ett bra tag framöver.
Att den ska bli nominerad till ett pris känns jättekul, men samtidigt lite pirrigt. Jag vet faktiskt inte vad Jusek är för något så på ett sätt känns det ändå bra att inte veta för mycket. Bara att bli nominerad till något är coolt i sig. Jag tror aldrig jag blivit nominerad till något tidigare i mitt liv så det är jättekul att få uppskattning.

Avslutningsceremonin var ju intressant i fredags… Rektorn pratade om HV som vår “huldade moder” och jag fick kämpa emot lusten att börja gapskratta.
Vem vid sina sinnens fulla bruk kallar sin högskola för sin “huldade moder” om den inte är i världsklass liksom?
Jag kan förstå det om man gått på typ Oxford eller Harvard, men HV? Hmm… Nej, jag har sett för många avsnitt Kommissarie Morse, tror jag.
Men allt snack om att vi gärna skulle “komma tillbaka” för HV har ju “40 utbildningar till” som vi kan prova tyckte jag var lite väl svårt att svälja. Som David sa: Får vi betalt av HV då om vi stannar kvar och pluggar resten av livet? För CSN kommer ju inte räcka direkt.

Var nära att jag hade missat avslutningen för hela förmiddagen ägnades åt att åka först till en veterinär och sedan ytterligare en med lillmissen, som börjat se trött och hängig ut på sista tiden. Andas tungt gör han också.
Röntgen visade att han har vatten i bröstkorgen och lungorna och det pekar med störst sannolikhet på hjärtsvikt. Andra alternativet det kan vara är att han har en tumör i lungorna. Några andra alternativ finns inte och han kommer med andra ord inte bli frisk igen så vi får se hur länge vi får behålla honom. Inte alls kul.
På något sätt har jag alltid känt på mig/varit rädd för att lillmissen ska lämna in före gammelkatten så jag känner mig förberedd på något märkligt sätt, men usch… Tycker det är så tråkigt att han ska ha drabbats av det här helt plötsligt. Han var så pigg och glad för bara några veckor sedan. Ska röntgas igen på onsdag så vi får se hur det går.

För övrigt var mamma extra gullig mot lillmissen igår och då gjorde han något fint tillbaka. Han kom med en present till henne.
Det vill säga en fet sork.
Kommer klart att sakna det lilla buslivet om han inte går att medicinera. Får hålla tummarna för att det “hellre” är hjärtsvikt än en tumör för då kan han ändå leva ett tag till. Hoppas, hoppas!

Men, men… Nu ska jag försöka sätta mig och redigera det lilla som behövs fixas i uppsatsen innan den ska in i arkivet. Det tar minst sagt emot idag, men det går nog till slut.

Som privat hälsning till Ann så får jag säga tack och det är roligt att bli jämförd med uppsatsen du skrev förra året. Vi får väl se hur det går för mig i tävlingen.
Jag fick förresten inte med mig din bok till Lena, men jag ska se till att du får den. Kan skicka den med posten istället.

I’ve entered as a voluntary test pilot of a Canon EOS 550D.
It will be very exciting to see how it goes. It would indeed be very nice to test a new camera. Thanks for the tip, Ann!
And what can be more appropriate in a post about photographing than to upload some new photos to the portfolio? It’s a lot of flowers – but okay all my pictures in the photo gallery are of plants or animals so that’s nothing new.
Anyway, here is a compote of black currants, bleeding-heart, plum tree flowers, forget-me-nots, anemones and white strawberries. Sounds yummy, right?

Sista veckan på HV börjar imorgon. Intressant.
Jag ska redovisa 10:15 på onsdag 2 juni. Tror bestämt det fanns önskningar om att få veta det.
Efter det ser jag fram emot sommarlovet mer än jag någonsin sett fram emot ett annat sommarlov tidigare, tror jag.
Undrar om det är okej om jag skickar räkningen från vilohemmet till HV…

I don’t do well with heat…
Eller vad det nu kan heta på engelska.
Jag har alltid hatat värme. Min hjärna slutar fungera då, vilket just nu är ganska taskig tajming eftersom jag har ungefär… 33 timmar kvar till inlämning och jag känner mig inte alls sådär härligt “färdig” ännu. Taskigt läge för hjärnan att lägga av liksom.

Har i alla fall lyckats rigga upp myggnät för fönstren nu så att jag kan ha öppet och vädra. Det behövs. För även om det svalnar av fort på kvällen så gäller det utomhus, men inte inomhus där min datoridiot står och pumpar ut värme som ett enda stort element. Fint liksom. Yey. Not.

Känner att det börjar sätta sig i huvudet att ha skrivit så mycket text senaste tiden. Jag ser referenser framför mig i sömnen och jag kan inte sluta tänka på saker jag funderar på om de kanske borde klämmas in någonstans trots allt, eller om de kanske är onödiga trots allt.
Ärligt talat snurrar det lite väl mycket just nu och jag tycker inte om känslan. Men får väl se vad det leder till. Om uppsatsen inte blir godkänd för opponering så kommer det bli festligt värre efter så här mycket jobb. Haha, jag skrattar redan… Typ.

Anyways, jag bara flummar på nu (för den som inte redan märkt det ), men jag är iaf nöjd med mina myggnät. Nu kanske jag kan få vara utan småkryp. För jag gillar inte småkryp.
Igår blev jag störtbombad av en ollonborre, som dunsade in genom fönstret med ett jäkla brummande ljud och sen studsade runt på golvet som en galning (verkade inte som om den kunde flyga speciellt väl) och kort sagt höll den på att skrämma livet ur mig.

Men nu ska jag forsätta låtsas att jag faktiskt är en flitig och ambitiös student som inte velat be HV flyga och fara i tre års tid. All that is in the past. Kinda.
Förresten tror jag att jag fått för mycket koffein nu… Det blir en nerknarkad uppsats som lämnas in på måndag. Det kommer bli helfestligt!

Men, nej, skriva, skriva, läsa, läsa, skriva om, skriva om och skriva lite mer. Nån gång ska jag hinna göra någon grafisk grej av min statistik också.
Just fan. Skynda, skynda! Hej då bloggen!