Att hjälpa till och måla huset stod inte på min att-göra-lista, men föräldrar har som bekant en egen vilja också och då får man väl som lydig avkomma finna sig i det.
Det mest underhållande är emellertid kommentaren: “Men klarar du av att måla då?”
Den är ju skön. Från en person som inte kan lära sig att använda min Wacom trots detaljerade instruktioner. (Så svårt är det faktiskt inte.) Så hur svårt kan det vara att svinga en IRL-pensel när man har ett helt hus att måla på jämfört med att sitta och pilla med Photoshop och ha 2 pixlars marginal. Verkligheten har gott om marginaler i jämförelse och jag har alltid varit ett sånt där barn som velat måla innanför linjerna i målarboken så hallå, hur svårt kan det egentligen vara?

Som väntat inte så svårt. Det gick bra. Till och med på stege. Trots pappas skadeglada kommentar: “Det är fascinerande att faktiskt se dig göra något fysiskt!”
Ehem, ja. Till och med katten försökte sig på att hjälpa till. Han fick en blå svans som tack för hjälpen. Stackars liten.
Men så går det när man försöker stryka sig mot nymålade delar av ett hus. Lär dig detta, missen.

Tja, allt som allt är det väl det enda målandet jag fått gjort på ett tag nu. Photoshop har det inte hänt mycket i på senaste tiden. Men snart så kanske det kommer en idé eller två. Får väl se. Det finns fortfarande saker kvar att göra på den ursprungliga att-göra-listan.

Ojoj, tiden tycks gå fort ibland. Plötsligt är halva sommarlovet förbi. Det var väl märkligt. Jag som trodde jag skulle vara ledig i all evinnerlighet.
Eller, ja, jag hoppades. Typ.

Har varit lite krasslig ett par dagar nu. Det är mindre kul. Har varit trött och utan ork så det har inte blivit så värst mycket gjort med någonting. Sen dog Internet i nästan två dagar. Det var ju också intressant.

Det var härligt när det regnade i mer än 24 timmar i streck. Knappt någon vind utan bara stilla, fint regn rakt ner hela tiden. Aww, det var fridfullt.

All städning och omflyttning av möbler är avklarat i alla fall. Har bara ett par tavlor som borde hängas upp någonstans (på oexisterande väggar, hehe). Sen kanske jag borde ta ett par krafttag med portfolion. Den har rostat lite på sista tiden och jag funderar på om det vore dags att uppdatera layouten lite. Självportträttet skulle behöva uppdateras lite (eller så behöver jag klippa mig, det är bara att välja).

Hur som helst. Ett litet livstecken i bloggen är aldrig fel. Får se vad jag hittar på så småningom. Det är fruktansvärt skönt att bara vara ledig alltså.

Puh, det är varmt.
För varmt för att sitta vid datorn alltså. Det är rent gräsligt. Termometern landar på 32 grader vid datorn. Och här finns inget syre.
Ändå sitter jag här. Vilket är typiskt för just nu fick jag lust att fixa massa saker i datorn.
Men sanningen är den att det nog inte går. Det går inte att vara här inne. Man håller på att dö.
Så jag får väl tålmodigt invänta att solen går ner och temperaturen börjar bli lite mer mänsklig om sådär 3-4 timmar. Ska dra mig tillbaka till Once Upon a Time (She Said) istället.

Så, ja… Hej bloggen. Jag har inte glömt dig, jag har bara semester.