Här under återfinns samtlig information kring mitt filmprojekt Brickside Story. Jag har valt att bara lägga upp den del av storyboardet, som jag använde till del ett, samt har markerat i texten var de olika delarna tar vid. Som bekant har enbart del 1 blivit filmatiserad så här långt.
Ytterligare bonusmaterial, som foton från arbetet samt hela storyboarden kommer att laddas upp lite senare. 
Titel: Brickside Story
Syfte: Spela upp ett storslaget fantasydrama med mycket små medel, först och främst med hjälp av filmmusik.
Budskap: Spring inte ut i skogen på egen hand bara för att du är ledsen. Du kan bli kidnappad och starta ett krig.
Form: Legofilm.
Målgrupp: Barn så väl som ungdomar och vuxna med barnasinnet i behåll. (Samt en och annan filmmusiknörd, som kan tycka att det är roligt med bombastisk filmmusik till en film gjord i lego.)
Längd: ca 7-10 minuter.
En saga om en flicka, som jobbar i köket på den glada drakborgen och har förälskat sig i prinsen. Men en kväll när borgen firar prinsens återkomst med en stor skatt ser flickan prinsen tillsammans med en annan kvinna. Flickan blir då mycket ledsen varpå hon rymmer från borgen. Vad hon inte vet är att hon blir sedd av en spion från grannriket.
Spionen går till den elake kungen i lejonborgen och berättar vad som hänt. Kungen ser en möjlighet till att få prinsen att dra ut i krig så att kungen kan besegra honom. Lejonborgen är nämligen större och har många fler mannar.
Kungen skickar ett par män för att kidnappa flickan, som sitter ute i skogen och är ledsen. Hon blir mycket förskräckt när kungens män kommer och rövar bort henne, men kan inte göra något att undkomma.
I lejonborgen slänger den elake kungen henne i en fängelsehåla samt skickar iväg sin spion till drakborgen med en krigsförklaring.
Hemma i drakborgen har prinsen upptäckt att flickan är borta och letar efter henne. När han får veta vad som hänt blir han arg, men vet att han har färre män än kungen och därför inte kan vinna mot honom. Det finns emellertid en lite strimma hopp och medan hans mannar drar ut i krig rider han själv för att hämta hjälp hos trollkarlen, som bor uppe i bergen tillsammans med drakarna.
Men är trollkarlen villig att hjälpa till? Och kommer prinsen hinna hämta förstärkning i tid samt rädda den stackars flickan från kungens klor?
Del 1
En flicka jobbar i köket på den stolta drakborgen. Hon är söt och omtyckt, speciellt av prinsen, som bor i borgen. Flickan håller på att förbereda en fest inför prinsens återkomst till borgen efter en resa och samtliga i borgen blir väldigt glada när han återvänder med en kista full med guld.
På kvällen blir det fest och flickan ordnar med festligheterna. När hon upptäcker att prinsen pratar med en främmande kvinna blir hon ledsen och rymmer från borgen.
En spion ifrån grannborgen ser henne ge sig av och springer till sin herre och talar om vad som hänt. Den elake kungen ifrån lejonborgen får en ondskefull plan och ger sina soldater order om att hämta flickan.
Flickan går i skogen och lyssnar på fåglarna. Sätter sig ner vid ett vattendrag och är lite nedstämd. Så plötsligt hör hon fotsteg i skogen och blir rädd.
Ett par banditer dyker upp ur buskarna och tar henne till lejonborgen där kungen tänker använda henne som krigsförklaring. Han kastar henne i en fängelsehåla där hon blir sittande hela natten och gråter.
Del 2
På morgonen hemma i drakborgen letar prinsen efter flickan, men hittar henne inte och blir orolig. Mannarna hjälper till att leta, men hittar istället spionen, som återvänt med kungens krigsförklaring.
Prinsen försöker få ur honom vad som hänt, men han vägrar. Då kallar prinsen på den blodtörstige bödeln, som kommer med en stor yxa. Då berätta spionen allt han vet.
Prinsen blir arg och tänker efter vad de ska göra. Drakborgen är mindre än lejonborgen och har färre mannar, men det finns kanske ett sätt att besegra den elake kungen, som är ute efter drakborgens land.
Prinsen skickar iväg sina män till strid och beger sig själv iväg för att hämta förstärkning.
När kungen ser att drakborgen tågar ut på fältet kallar han ut sina mannar till strid också.
Samtidigt klättrar prinsen högt upp i bergen och kommer till slut till trollkarlens grotta.
Trollkarlen är inte glad över att få besök, men prinsen förklarar vad som hänt och ber om hjälp varpå trollkarlen funderar.
Samtidigt nere på fältet blåser prinsens kapten till attack, varpå de båda styrkorna ryker samman. Flickan, som tagits med för att beskåda det hela vid kungens sida, blir förskräckt över vad som händer, men kungen bara skrattar.
Mannarna strider våldsamt och på kullen bredvid uppenbarar sig en hotfull skugga. Det är döden, som skrattar ihåligt åt striden och gör männen rädda. Drakborgen är i rejält underläge.
Del 3
Prinsen lyckas övertala trollkarlen, som hämtar drakarna och tillsammans med prinsen flyger till slagfältet.
Mannarna får syn på drakarna och jublar av förtjusning. Kungen blir däremot arg och gormar ilsket varpå prinsen flyger över honom med sin drake, som grillar kungen. Svedd och illa tilltyglad faller kungen till marken och drakborgens mannar jublar. Samtidigt jagar trollkarlen lejonborgens män på flykt och drakborgen står som segrare.
Prinsen hoppar av sin drake och skyndar att frigöra flickan, som är jätteglad att se honom. De omfamnar varandra och soldaterna busvisslar och tjoar av förtjusning.
Därefter blir det bröllop och flickan får sin prins till slut. De reser på smekmånad åtföljda av folkets jubel och försvinner bort mot solnedgången.
Idén till Brickside Story kom till mig mitt i natten medan jag satt och deppade över att jag inte hade någon film, jag ville göra. Dagen efter beställde jag en del behövliga delar från eBay eftersom jag tänkte att det omöjligt går att spela in någon sorts dramatisk film med legoansikten, som enbart ser glada ut.
Vid det laget hade jag redan historien ganska klar i huvudet. Idén hade kommit i och med att jag satt och tänkte på vad för sorts film jag hade velat göra om jag hade X antal miljoner dollar till en ”riktig” film. Jag tänkte att en fantasyfilm vore ganska coolt med drakar, prinsar, prinsessor och maffiga stridsscener. I samma sekund kom jag att tänka på att jag ju faktiskt hade ett par drakar hemma – i legoform. Därmed såg idén dagens ljus.
Delar av det beställa legot anlände ganska fort (ca 7 dagar), men i väntan på andra halvan av beställningen förberedde jag inför inspelningen genom att tvätta mitt gamla lego, som var dammigt bortom denna värld. Det tog en hel dag att plocka isär och diska varje liten del av de två legoborgarna.
Jag ritade även storyboard och planerade filmen så gott det bara gick för att vara förberedd när mina extra legohuvuden kom.
Jag valde noggrant ut passande filmmusik till handlingen. Tanken var att använda så mycket riktig filmmusik som möjligt för att filmen skulle låta seriös samtidigt som den visade upp något så barnsligt/plastigt som legobitar.
Jag tänkte att det skulle vara ganska underhållande med en legofilm, som låter som Pirates- eller Harry Potter-filmerna, men såklart inte alls kan se ut som dem.
Jag insåg ganska snart att min lilla kortfilm inte blev riktigt så kort som jag tänkt mig. Jag hade plockat ut musik för ca 10 minuter film, men gissade att den kanske skulle bli närmare 7 beroende på hur långa scenerna blev.
I väntan på de sista specialbeställda delarna, som emellertid inte kom fram i tid, designade jag egengjorda huvuden i Photoshop, samt ritade bakgrundskulisser i Illustrator.
De egengjorda legoansiktena skrev jag ut på en vanlig bläckstråleskrivare och fäste på en uppsättning legohuvuden med klarblank tejp. Gjorde omkring ca 25 små huvuden. Ca 8 var till de två huvudpersonerna.
Hade en hel del kameraproblem eftersom jag hade två kameror, en stillbildskamera med 1 cm närfokus för att kunna ta närbilder på legogubbarna, samt en filmkamera, som jag tänkte filma kameraåkningar med och i vissa fall ”dialog” ungefär på samma sätt som med fingerdockor eller liknande – alltså att legofigurerna rörde sig framför kameran med hjälp av diverse ”styranordningar”, jag satte under fötterna på dem.
Emellertid stod det ganska snart klart att det inte dög med att figurerna bara stod och ”guppade” upp och ner framför kamerna. De skulle behöva röra armar och byta ansiktsuttryck också för att man skulle få någon känsla för vad som hände.
Därtill visade sig filmkamerans material bli mycket mörkare och grynigare än bilderna, som jag kunde ta med stillbildskameran. Alltså beslutade jag mig för att bara använda stillbildskameran och fota varje rörelse bild för bild.
Jag insåg att detta skulle ta längre tid än att använda filmkameran, men var fortfarande rätt så hoppfull om att hinna klart i tid.
När det stod klart att jag inte skulle få de sista legodelarna, som jag behövde, blev jag aningen missmodig och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, men fick då hjälp av mina föräldrar, som lyckades hitta ett par ersättningsdelar i den vanliga leksaksaffären åt mig. Därefter började jag fota filmen på allvar.
Det visade sig vara ganska svårt eftersom legobitarna inte var så värst samarbetsvilliga. Detta löstes så småningom med en bit häftmassa.
Emellertid tog hela processen längre tid än jag trott och kvällen innan deadline satt jag med ca två och en halv minut film. Insåg att jag aldrig skulle hinna klart resten av filmen utan satsade på att få klart i alla fall det material jag hade, samt ytterligare en scen så att det kunde bli i alla fall ett avsnitt av filmen, som jag nu gjorde om till en miniserie.
Bilderna lades i ordning för varje scen och tajmades för att berättandet skulle få rätt rytm. Därefter klippte jag ihop musiken och lade på textbitarna samt övergångarna. När det sedan var dags att bränna ut historien på skiva fick Avid för sig att begå självmord (klockan halv sex på morgonen). Jag var förtvivlad, men hade i alla fall fortfarande kvar en bunt mov-filer, som jag exporterat tidigare, från varje scen. (Tack och lov!)
Beslutade mig för att i all hast bränna filmen på skiva med Nero, slänga ihop en omslagsbild och sen åka till skolan.
Dagen efter redovisningen tog jag med mig mina mov-filer till skolan och fick i princip göra om halva filmen utom själva animeringen eftersom mina Avid-filer blivit korrupta och programmet inte längre ville starta. Lade på nya textdelar, som jag finslipade på lite mer den här gången, samt övergångar och en ordentlig DVD-meny.
Avid gjorde något konstigt med ljudet på slutet så att det började dista – det lät emellertid normalt i ProTools och i andra program – men jag löste det med en EQ-effekt någon dag senare och ansåg mig sedan vara klar.
