Fy, vilka veckor det varit sista tiden! Det är bara sjukdomar och otur och elände. Om och om igen.
Allt snack om att en olycka sällan kommer ensam verkar minst sagt stämma.
Nu ska vi se vad som hänt senaste tiden…

1. Mitt nya moderkort var dött när jag fick det. Felsökning, reklammation, allmänt jobbigt… Det börjar bli som en repig skiva vid det här laget. Jag har tydligen alltid otur med datorprylar.

2. Farfar blir akut sjuk och måste opereras. 4 cm gallsten har krypit igenom väggen i gallblåsan och in i tolvfingertarmen, som bara är 2 cm. Ouch.

3. Min tre veckor gamla SSD börjar hacka och blir till slut omöjlig att starta. Installerar om och den verkar fungera igen.

4. En av mina morbröder åker akut till sjukhus för multipla hjärtinfarkter.

5. Farfar mer sjuk. Får opereras igen och de tar bort en ännu större gallsten än den förra. Alla undrar varför i helvete de inte tog bort den till att börja med.

6. Tre veckor efter ominstallation börjar SSD-fanskapet hacka igen och jag måste börja nysta i vad som är fel med den och komma dragandes tillbaka till Inet med ytterligare en icke-fungerande pryl. Har fått en ny, som jag dock inte orkat göra i ordning ännu på grund av följande:

7. Pappa fick en propp i benet, fick gå till akuten. Får nu ta mediciner och mår väl förhållandevis bra. Var gott om ångest där ett tag.

8. Simba blev akut mycket, mycket sämre av sitt hjärtfel och såg ut som om han skulle dö. Panikkontakt med veterinär för att få hjärtmedicin, som vi borde ha fått av en annan veterinär redan för två månader sedan, men hon ville inte ge det till oss.
Blev tvungna att sätta oss i i bilen och akut åka till Trollhättan för att hämta medicinen från ett apotek med djurmedicin eftersom preparatet inte skulle gå att få tag på i Uddevalla förrän tre dagar senare och det var tveksamt om katten ens skulle överleva natten.
Dagen efter märktes tydlig skillnad och Simba mår nu mycket bättre. Han ser inte längre döende ut och verkar må ganska bra. Jag är gott arg på veterinären som inte ville ge oss medicinen med en gång. Tänk om han hade fått ta den sedan två månader tillbaka, han hade kanske mått så mycket bättre idag.

9. Farfar fortfarande på sjukhus. Oklart vad som kommer att hända med honom eftersom han har ett pulsåderbråck, som måste opereras det med, men först måste han återhämta sig från gallstensoperationerna, vilket inte verkar gå bra alls.

10. Jag har haft migrän tre gånger senaste veckan och har fått ta mördarmedicinen, som gör mig så trött, så trött… Suck.

11. Fick idag veta att min uppsats inte gick till final i Jusek-tävlingen. Det känns som en bagatell i sammanhanget, men samtidigt… Det hade ju varit lite kul att i alla fall gå till final. Men samtidigt… Det är ju ingen systemvetaruppstas, kan jag tycka. Inte för fem öre. Så jag är väl inte direkt förvånad. Besviken? Lite. Tävlingsmänniska har jag alltid varit, men jag är van vid att inte vinna saker. Vare sig det gäller lotterier eller tävlingar där det är en jury inblandad. Nu behöver jag iaf inte tänka mer på det. Får försöka se något positivt i det hela.

Så var det med det…

Hejsan, bloggen! Long time no see. Saknat mig?
Äsch, ljug inte!

Var minst sagt länge sen jag kände för att blogga. Efter C-uppsatsen hade jag ett stort behov av att stänga av precis allting och bara sluta tänka, helt enkelt. Jag behövde tid att återhämta mig efter att ha gått in i väggen (december-mars) och sedan stångat mig igenom den (april-juni). Så här sitter jag nu.
Bulan i pannan efter den där väggen har lagt sig något, men ömmar fortfarande så jag tycker det ska bli mycket intressant att se hur studierna kommer att fungera här om några få veckor. Dock blir det bara på halvtid så jag hoppas det blir okej ändå.

Satt och spanade in min litteraturlista idag. Det blir, får se… En, två, tre… 13 böcker. Wow.
Jag håller på att arbeta fram en plan för hur jag ska slippa undan att köpa allihop (läs: biblioteket) och få dem som måste köpas så billigt som möjligt (läs: antikvariat online från US eller UK). Det är roligt. Jag gillar att jaga böcker.
Dock kan det kanske bli lite rörigt ibland med så många titlar att hålla ordning på, men det blir nog bra till slut.

Nu ska jag i alla fall återgå till min ledighet, som i mitt tycke inte kan pågå tillräckligt länge just nu. Snart händer det nog något mer här i bloggen och i portfolion också, tror jag. Jag har inte direkt bråttom, måste jag erkänna.

Oj, oj, jag hade glömt hur det var att ha kattunge. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom det nästan är 12 år sedan jag senast hade en kattunge och då var jag själv 13 år.
Men nu har jag alltså en liten busig (och sömnig) liten misse som jag tror alla inblandade parter har lyckats enas om att han ska heta Tisse.
Tisse är väldigt lik kattfarbror Tusse därför blev det ett liknande namn. Det uttrycktes tankar från två håll att den lille skulle heta Tusse II, men det tycker inte jag. Det finns bara EN Tusse.
Tisse är för övrigt “min” katt. Min första egna som jag betalat för själv.
Han sover i min säng tillsammans med Tusse och när han sen blir större så får jag väl typ emigrera för katterna tar över min säng… Även en kattunge kan bli väldigt stooor och låååång på samma märkliga sätt som stora missar kan när de sover.

Tisse är för övrigt ett bra namn för jag har för mig att det betyder “kissa” på norska och kissa var just vad Tisse gjorde i min säng igår. Det var mindre roligt. Men det var en olycka.
Har bara haft honom i två dagar lite drygt. Nu är tredje natten och det verkar som om han börjar trivas mer och mer. Han har inte ropat efter mamma en enda gång, vilket han gjorde i princip hela tiden föregående två nätter.

Själv har jag inte sovit så värst mycket sedan kattungen kom in i mitt liv. Han är nämligen uppe på nätterna och då är han busig och jätteaktiv så då får man försöka skapa ett band. Men sova… Oh, vad jag skulle vilja sova!
Hade två andra missar på besök under helgen och då blev det inte sova av heller. De var sjövilda på nätterna. Men vi fick lämna tillbaka dem för Simba var livrädd för dem och Tusse var inte heller överförtjust.
Tisse verkar dock sakta men säkert bli accepterad. Tusse låter honom sova bredvid och Simba väser bara lite hest och gör roliga ljud när han ser honom, men annars är det lugnt.
Ska bli roligt när han kan få gå ut och jaga. Favoritleksaken är en “mus” av grå kaninpäls fastbunden i ett vanligt snöre man slår in presenter med. Superkul!

Men oj, oj vad jag är TRÖTT!!! Ska försöka passa på att sova nu en stund för nu ligger missungen stilla och ser lite sömnig ut igen. God natt!

Varför ska man egentligen titta på naturprogram på TV?
Jo, för att vara förberedd på att göra detta när det krävs:

En bit utanför bild står min syster och hennes två barn och ser förskräckta ut. Mamma med kameran var inte allt för förtjust heller.
Tur att en av oss inte var lika ormrädd.

Ahh… Vilken konstig vecka det var förra veckan! Det är fortfarande totalt kaos i min hjärna på något sätt.
Hur jag lyckades skriva en så bra uppsats trots total motvilja och ren förtvivlan kommer att förbli en gåta för mig ett bra tag framöver.
Att den ska bli nominerad till ett pris känns jättekul, men samtidigt lite pirrigt. Jag vet faktiskt inte vad Jusek är för något så på ett sätt känns det ändå bra att inte veta för mycket. Bara att bli nominerad till något är coolt i sig. Jag tror aldrig jag blivit nominerad till något tidigare i mitt liv så det är jättekul att få uppskattning.

Avslutningsceremonin var ju intressant i fredags… Rektorn pratade om HV som vår “huldade moder” och jag fick kämpa emot lusten att börja gapskratta.
Vem vid sina sinnens fulla bruk kallar sin högskola för sin “huldade moder” om den inte är i världsklass liksom?
Jag kan förstå det om man gått på typ Oxford eller Harvard, men HV? Hmm… Nej, jag har sett för många avsnitt Kommissarie Morse, tror jag.
Men allt snack om att vi gärna skulle “komma tillbaka” för HV har ju “40 utbildningar till” som vi kan prova tyckte jag var lite väl svårt att svälja. Som David sa: Får vi betalt av HV då om vi stannar kvar och pluggar resten av livet? För CSN kommer ju inte räcka direkt.

Var nära att jag hade missat avslutningen för hela förmiddagen ägnades åt att åka först till en veterinär och sedan ytterligare en med lillmissen, som börjat se trött och hängig ut på sista tiden. Andas tungt gör han också.
Röntgen visade att han har vatten i bröstkorgen och lungorna och det pekar med störst sannolikhet på hjärtsvikt. Andra alternativet det kan vara är att han har en tumör i lungorna. Några andra alternativ finns inte och han kommer med andra ord inte bli frisk igen så vi får se hur länge vi får behålla honom. Inte alls kul.
På något sätt har jag alltid känt på mig/varit rädd för att lillmissen ska lämna in före gammelkatten så jag känner mig förberedd på något märkligt sätt, men usch… Tycker det är så tråkigt att han ska ha drabbats av det här helt plötsligt. Han var så pigg och glad för bara några veckor sedan. Ska röntgas igen på onsdag så vi får se hur det går.

För övrigt var mamma extra gullig mot lillmissen igår och då gjorde han något fint tillbaka. Han kom med en present till henne.
Det vill säga en fet sork.
Kommer klart att sakna det lilla buslivet om han inte går att medicinera. Får hålla tummarna för att det “hellre” är hjärtsvikt än en tumör för då kan han ändå leva ett tag till. Hoppas, hoppas!

Men, men… Nu ska jag försöka sätta mig och redigera det lilla som behövs fixas i uppsatsen innan den ska in i arkivet. Det tar minst sagt emot idag, men det går nog till slut.

Som privat hälsning till Ann så får jag säga tack och det är roligt att bli jämförd med uppsatsen du skrev förra året. Vi får väl se hur det går för mig i tävlingen.
Jag fick förresten inte med mig din bok till Lena, men jag ska se till att du får den. Kan skicka den med posten istället.

Today was my bestest best friend’s birthday! 18 years.
Or… Some smart person has apparently figured out that one human year is the same as five cat years. That means he’s 90 years old now!
No matter the age, Tusse is my finest, most precious and sacred apple of my eye. Here’s a small collage in his honour.

Oh, yeah… Sitta på golvet med datorburken uppskruvad för rengöring, ett stort glas Pepsi Max samt laptopen nära till hands medan man lyssnar på Iron Man OST:en…
Det slår allt C-uppsatsskrivande i världen!

Sitter här med torra, röda ögon och funderar på om jag blivit allergisk på “äldre” dar. Har aldrig varit allergisk tidigare så jag vet inte riktigt hur det känns. Mamma tyckte i alla fall att jag såg ut som en zombie eller nåt. En odöd. Yay. Kul.

Pollenprognosen ger inga ledtrådar. Måttliga halter av vide säger mig inte mycket mer än att, jo, vi har ett blommande vide på tomten, men det har jag aldrig haft problem med förrut… De övriga pollenspridarna som kommit igång är bara på låg nivå ännu så… Öhm, ja…
Vad har jag nu råkat ut för?

Annars så väntar jag ivirigt på sammanlagt 7,4 kg paket på Posten. BÖCKER! I alla möjliga former.
Brevbäraren kommer att garva åt mig igen. (Varför gör hon alltid det?)
Ska i alla fall bli myyyycket intressant att ha rituell uppackning här imorgon. För antagligen hinner jag inte få dem idag, synd, men så är det.

Det kanske är bra i och för sig för jag behöver plugga idag i lugn och ro. Arbetsmoralen för uppsatsen har fått sig en törn den här veckan.

Hur kommer det sig att jag alltid planerar att skicka in min ansökan till Studera.nu i god tid, men så slutar det alltid med att jag sitter sista dagen i alla fall. Jag är olärbar på den fronten. Det blir alltid “jag gör det imorgon”-tänkande och så plötsligt finns det inget “imorgon” längre.

Jaja, jag vet i alla fall ungefär vad jag ska välja för något. Ska kolla om jag hittar något mer, men det tar alltid sån tid. Och jag är trött idag. Jag vill gå i ide. Fast det är lite fel årstid för det, va?

Skulle vilja sätta mig med portfolion och uppdatera den lite, men det har jag egentligen inte tid med – såklart. Ska se om jag kan hitta några nya foton att ladda upp dock. Tror det finns något fint i kameran.

Inte riktigt ännu, nej, men eftersom Studera.nu stänger ansökningen till höstterminen nästa vecka så får man börja tänka i de banorna redan nu. Det är svårt, måste jag säga.
Jag vet inte alls vad jag vill göra i höst. Just nu känns det väldigt, väldigt långt dit. Det känns också som om hur mycket som helst kan hända på vägen för att jag säkert ska kunna veta vad jag vill göra då eller inte. Framtiden är som grisen i säcken just nu och det är en märklig känsla.

Söka jobb? Starta eget? Plugga och i så fall vad? Några få kurser eller hoppa på något helt nytt?

Just nu vill jag mest ha betygen på de avslutade kurserna så jag kan lämna dem bakom mig. Sitter och är orolig för kompletteringar, vilket jag kanske inte alls behöver vara. Därför känns det ännu mer nödvändigt att få veta resultatet snart så jag kan stänga av den delen av hjärnan. Det vore så skönt, men troligen lär det ta lång tid innan betygen kommer i och med påsken.

Måste försöka skaka fram lite motivation till C-uppsatsen nu också. Gillar ju mitt ämne och allting så jag förstår inte varför det ska vara så svårt för – om man drar bort förkylningssymptom och huvudvärk alltså. Känner mig inte som om jag är i någon strålande form direkt. Kommer troligen sova bort hela sommarlovet för att komma över HV.

HV lyckades förövrigt hamna på 23:e plats av 30 möjliga på URANK-listan i år, vilket är en förbättring från tidigare år. Förra årets placering på en 29:e plats kändes ju uppmuntrande att läsa om. Inte.

Men i alla fall… Måndag idag, men det är en röd dag. Märkligt, men skönt. Dock känner jag måndagsstressen tugga på mig i alla fall. Varför???
Dum hjärna, helt enkelt. Den straffar mig inte bara med huvudvärk utan med dumma tankar. Usch på den. Måste straffa den tillbaka med lite mer Studera.nu. The search goes on…