Haha, Aftonbladet har tagit bort sin korkade notis om Harry Potter som jag sågade jäms med fotknölarna igår.
Nästan lite synd att de bara tog bort den utan att göra någon kommentar om varför de skrivit en sån osann artikel. Men jag antar att det är vad man kan förvänta sig av Aftonblodet.

Hahaha! Nej, såklart inte!
Rowling har själv gått ut och sagt många gånger att hon inte tänker skriva någon mer HP-bok. Ändå kunde jag idag läsa i Aftonblodet att det kommer en ny bok inom en snar framtid. Originalkällan anges som The Washington Post, som jag genast dök in på för att få det bekräftat.

Där står att Rowling kanske kan tänka sig att skriva något om Harry Potter-världen igen – om sådär 10 år – något hon också sagt tidigare, många gånger. Däremot berättar hon att hon skriver på något, men det vet alla pålästa HP-fans vid det här laget att det INTE är Harry Potter-relaterat överhuvudtaget.

Om man vill ha svart på vitt vad Rowling faktiskt sa ska man besöka Leaky Cauldron, som på frågan om Rowling skriver något citerar:

“I do and I am… Sometime in the not too distant future I will bring you another book and it will not be Harry Potter.”

MuggleNet bekräftar också att det inte är någon Harry Potter-bok hon skriver på.

The Washington Post har klippt bort slutet på citatet – “…and it will not be Harry Potter” – men det framgår ändå av deras artikel att det inte är någon HP-bok hon skriver på. Personen som skrev artiklen på Aftonbladet har missförstått det hela TOTALT.

Komiskt. Tycker jag.
Eller kanske inte. Samtidigt kan jag inte låta bli att bli smått förbannad på denna artikel, som är totalt felaktig. Är det en okunnig feltolkning? Eller är det ett sätt att skapa en sensationell rubrik?
Dålig journalistik känns det som i alla fall. Nästan pinsamt dålig.

För övrigt måste jag bara säga att OM Rowling verkligen hade börjat skriva en HP-bok och erkänt det i media så hade det nog blivit en bra mycket större nyhet än en liten notis. Därför känns Aftonblodets lilla text rätt skrattretande på alla sätt.

Jag började läsa Jonathan Strange & Mr Norrell den 13:e maj. Det är ett tag sedan. Jag har fortfarande inte läst ut den. Däremot är jag på god väg nu, äntligen, med “bara” 160 sidor kvar.
I och med att jag i denna stund inte kan bestämma mig för om jag ska sträckläsa resten eller bara kasta ut boken genom fönstret kände jag att det var ett bra tillfälle att blogga lite om denna långa bok, som känns bra mycket längre än 1040 sidor. Hade någon sagt 3700 eller 4800 så hade jag funnit det mer troligt eftersom det känns som om jag läst så mycket vid det här laget.

Jag tror aldrig jag önskat livet ur en bok så här mycket – i den meningen att jag vill att den ska ta slut! Nu! Så att jag kan bli befriad från tvånget att läsa en enda sida till. Det här är utan tvekan den segaste, trögaste, mest distanserade bok jag någonsin läst och jag tror att om man hade kokat ner allt som hänt av betydande vikt för berättelsen så hade nog inte ens 500 sidor varit nödvändigt för att hysa denna onödigt utbroderade historia.
Mr Norrell är utan tvekan den mest osympatiska karaktär jag någonsin läst om. Så till den milda grad att jag nästan får allergiska utslag så fort hans namn så mycket som nämns nu mot slutet.
Jonathan Strange har hittills varit den enda formen av “utbetalning” jag tycker att den här boken har gett mig i någon form, men nu, med 160 sidor, som känns så gott som ogenomträngliga, kvar finner jag inte ens hans närvaro roande och jag kommer hela tiden på mig själv med att undra varför jag läser den här smörjan alls?

Det märkligaste är kanske att boken faktiskt gnistrar till ibland och har någonting man skulle kunna “det där” som gör en bra bok. Men ack, ack så långt det är mellan gångerna nu. Första volymen var en lovsång till Mr Norrell och jag kan ärligt talat säga att jag inte varit på väg att somna så mycket till en skönlitterär bok någonsin. Det var en läsupplevelse inte helt lika tråkig och ostimulerande som kemiboken på gymnasiet, men likväl tråkig.
Volym två var desto bättre, även om jag nu i efterhand inte direkt kan peka på vad det var som egentligen hände i den som gjorde den bättre förutom att Jonathan Strange (äntligen) gjorde entré och gav lite liv och personlighet åt berättelsen.
Volym tre är som ett stort oformligt tuggummi, som sedan länge förlorat smaken, men man förmår sig inte spotta ut det. Man tuggar på, men det enda man får ut av det i slutänden är en lätt smärta i käken och mild huvudvärk. Samt en växande frustration över att man själv tycker man är dum för att man inte spottat ut tuggummit tidigare och besparat sig alla dessa irriterande småkrämpor…

Nej, vad som känns kanske mest ironiskt just nu är att läsa den så lägligt tryckta recensionen av boken på baksidan av volymen där det står, bland annat, “brilliantly paced storytelling”… Jag undrar om recensenten blivit mutad att skriva detta, eller om han möjligen bara skummat igenom texten utan att faktiskt läsa den.
Jag kan aldrig läsa en bok utan att faktiskt läsa den. Jag har med åren fått lära mig att studentlitteratur hinner man aldrig läsa ord för ord och helt och hållet förstå för då kommer man ingenstans, men skönlitteratur tillåter jag fortfarande ta tid vad gäller läsandet av varje mening. Och antagligen är det därför den här boken tar tid. För det finns så mycket utfyllningar, så mycket sidospår och krumbukter, som är tänkta att vara geniala utan att för den delen vara det, att ögonen snart går i kors av uttråkning.

Nej, fy. Jag måste verkligen läsa ut denna gudsförgätna bok så att jag kan lämna den bakom mig. Och så ska jag försöka förlåta den tiden som den fått mig att slösa bort medan jag tragglat mig igenom sida efter sida i hopp om att det någonstans skulle kunna bli bättre.
En klen tröst är i alla fall att den ser snygg ut där den står i hyllan…

Slutgiltlig dom: Nåja, på slutet tog den sig. De sista 160 sidorna var ungefär av den kvalité jag från början väntat mig att hela boken skulle ligga på. Kändes lite surt i efterhand, men, men… Nu är den utläst – eller, ja, det är en vecka sedan jag läste ut den nu, men det är först nu jag känner för att skriva något här.
Det var nog också ungefär det enda jag hade att säga om den här boken nu i efterhand. Klart slut.

Jag är ju förtjust i listor så jag tänkte det var dags att göra en sådan över sommarens “göra eller inte göra”-göromål. Det glada, sorgfria sommarlovet, som började så bra, for dessvärre på näsan och slog sig lite igår av anledningar jag inte tänker gå in på här, men jag hoppas kunna få upp farten och positiviteten (är det ett ord?) igen.

Saker att göra:
- Klickbart smileyplugin till WP. (Blev ganska nice, neh?)
- Göra en illustration till Mörkrets Väktare: Fredens pris. (Kul.)
- Uppdatera portfolion med webbdesign och annat som gjorts under maj månad.
- Möblera om bokhyllorna så att nya böcker faktiskt får plats.
- Rensa ur garderoberna. Sätta in nya hyllor i den ena och sortera ut skräp. (Gah, så tråkigt.)
- Bokmärken till Catahya. (Verkligen på tiden.)
- Städa ut alla onödiga filer som av någon anledning skapas under skolåret och sen skräpar ner datorn.
- Stor fet backup på alla hårddiskar. (Viktigt.)
- Städa. Överallt. Bokstavligen.
- Fullfölja fotomanipulationen av The Search for Fairy Fruit begins…
- Flyttstäda.
- SKRIVA NÅGOT!!!

Böcker som ska läsas:
- Jonathan Strange & Nr Norrell (Tog sig lite på slutet.)
- Drömskärvor (Hmm… Inte min grej.)
- Mörkrets Väktare: Fredens pris (Se ovan.)
- Mushishi 7
- Trinity Blood 10
- Ombria in Shadow eller Od Magic (Inte bestämt mig ännu, kanske båda?)
- Snow White and Rose Red

Filmer som ska ses:
- Harry Potter och Halvblodsprinsen(Bara ett halvår försenad.)
- Coraline (Superfilm!)
- Public Enemies (Väntar nog på DVD:n.)
- Underworld: Rise of the Lycans (Gick direkt ut på dvd. Whyyy?) (Den var cool!)
- Girl, Interrupted (Dags att se om. Me like.)

Nja, inte riktigt. Jag tänkte göra det igår, men jag var för upptagen av att läsa bok och slumra till emellanåt att jag aldrig fick för mig att gå och hämta datorn.
Idag är det lite svalare väder, vilket jag faktiskt uppskattar. Sol och värmebölja har aldrig varit min kopp med te. Jag håller mig däremot gärna i skuggan där man kan sitta och läsa ostört.

Ahh, vad det är skönt att vara ledig. Det här känns som det mest välförtjänta sommarlov jag någonsin haft. 7:e oktober, som sagt. 7:e oktober. Nu ska du bli ett minne blott!

Funderar på att uppdatera bloggen med ett nytt plugin. Datorn behöver dessutom städas och rensas efter den här terminen. Sedan kan det bli sommarlov på allvar även för datorn.
(Problemet är bara att städa datorn inte alls är lika roligt nu när man är ledig som annars när man egentligen borde skriva hemtenta eller processbeskrivning eller liknande. Det är väl lustigt?)

Ska se om jag hittar lite grejer att ladda upp i portfolion också. Har ju trots allt gjort lite webbdesign senaste tiden.

Förutom det? Fortsätter ta mig igenom Jonathan Strange & Mr Norrell. Den längsta boken som någonsin hittat in i min bokhylla och troligen den sista i sin storlek jag någonsin ger mig på att läsa.
600 av 1040 sidor avklarade. Snart ger jag mig på “del tre”. Då börjar nedförsbacken. Typ.

Det är alltid intressant att handla böcker. Det är en sån där sak jag kan köpa heeeelt utan en tanke på att a) jag har redan X antal olästa böcker, som väntar b) jag borde spendera pengar på nåt annat c) bokhyllorna får inte plats med fler böcker.

Det börjar med: “Aha! Trippla medmerapoäng på Bokus! Nice!”
Fortsätter med: “300 kr för att få trippla poäng? Okej, tre böcker då.”
Slutar med: “Fem böcker. 600 kr totalt. Sweet. I’ve done it again. Jag som bara skulle handla lite.”

Samt att jag har ytterligare en bok av Ruth Sanderson på G. Det är min näst sista, sedan anser jag min samling vara komplett. (Tills hon ger ut något nytt.)
Att samla böcker är märkligt tillfredsställande. Såklart är det bäst om man faktiskt har tid att läsa böckerna också, men jag tänker mig att det nog ska gå. Ehem. Förr eller senare.

Att samla på manga är mycket tacksamt för det kommer ut nya volymer med ganska jämna mellanrum och manga går dessutom mycket fort att läsa. Enda nackdelen är att de slukar mycket bokhylla ju fler serier man fäster sig vid. Oops.

Sedan jag började handla böcker från amerikanska och brittiska antikvariat har mina bokkostnader emellertid sjunkit en aning. Samtidigt har urvalet av böcker blivit mer ovanligt på så sätt att det är böcker som inte finns i tryck längre. Mycket roligt, måste jag säga. Det började med Sandersonböckerna, men lär knappast sluta där.

Och nu har jag rantat om böcker ett bra tag här. Varför? Ingen aning. Det kändes meningsfullt. Kanske, lite i alla fall.

Tillägg: Oops, jag köpte visst en bok till. För runt 67 kr har jag nu skaffat mig en helt ny utgåva av The lies of Locke Lamora, bra mycket billigare än om jag köpt den från någon Svensk bokhandel.
Men varför köpa en ny utgåva av en bok jag redan har? Jo, eftersom den jag har ser väldigt ledsen ut och dessutom var begagnad när jag fick den. Ett blad är löst och pärmen ser lite misshandlad ut. Den ser helt enkelt inte vacker ut i bokhyllan bredvid Red seas under red skies, som är fläckfri. Such things matters…

Sen har jag gjort en lista på andra “out of print”-böcker jag ska skaffa under en snar framtid.
- Ephemera-böckerna, Sebastian och Belladonna. Förra gången jag gjorde ett försök lyckades jag beställa Sebastian som pocket. Inte smart. Jag vill ha de inbundna böckerna, men de är slut så då får man konsultera nätet.
- Once upon a time, she said. Jo, jag tror jag vill ha den. Inte bara för att Sanderson illustrerat omslaget utan för att jag börjat gillar Jane Yolen så smått. Kan vara intressant. (Vet en person som har den, men inte läst den. Fy.)
- Papa Gatto, “sista” Sanderson-boken som jag inte har. Men den är dyr. Ex-library all over the place, men inte är de billigare. Nope! Så det blir att leta, leta, leta. Finkamma nätet. Yup.

[/boknörderi]

Just before Christmas Catahya released their third short story antology.
I designed the cover, but I’ve also got two stories inside the book. Quite proud, if I may say so.
The book has three themes: Folklore, signs and horror. If that’s your cup of tea or if you like fantasy in general you can check it out in the Catahya store.
(The books is in swedish only!)

Here’s the harvest of Christmas 2008! It’s very lurvly, I’d say.
First a picture of everything I got. The loot, I like to call it. And then a picture of my beloved Sandman bookends. Dream & Death.
Then my collectors editon of Rowling’s Beedle the Bard. It’s sooo cool I can barely believe it’s mine.